Baksidestext:
"På den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand pågår ett intensivt arbete med att ställa i ordning den nya turist- och konferensanläggningen. Bostäderna för den tidigare fyrpersonalen på ön ska rustas upp och den renoverade krinolinfyren Pater Noster från 1868 ska återbördas till sin ursprungliga plats. Det är april och invigningen närmar sig.

Två polska murare håller på att reparera den inre väggen i fyrmästarbostadens matkällare när de får en mycket obehaglig överraskning. Väggen ger plötsligt vika och i utrymmet bakom vilar kvarlevorna av en man. Kroppen är välbevarad men har av allt att döma legat där länge.

Karin Adler, vid kriminalpolisen i Göteborg, får hand om utredningen. Till en början har man inte mycket att gå efter bara en förteckning över försvunna personer och en vigselring. Det blir inte heller bättre av att Karins förhållande med sambon Göran är på upphällningen och att relationen till den fyrkantige kollegan Folke närmar sig kokpunkten. Allt medan mystiken kring den döde mannen tätnar. Vem är han? Och varför har han blivit inmurad?

Spännande och lättläst. Det var intressant att läsa en bok som utspelar sig i och kring Marstrand trots att jag aldrig besökt det.

Rosman känner sitt Bohuslän och det märks att hon är segelkunnig. Det verkar som om hon gjort en hel del research och sådant uppskattar jag. Jag kan dock inte säga om det är tillräckligt och hur mycket som stämmer då jag inte är vidare insatt själv i alla olika områden.

Jag tycker dock boken innehåller alldeles för mycket unkna och tröttsamma könsstereotyper och sunkigt ojämlika förhållanden. Varför? Tror författaren att läsarna kan identifiera sig med sådant? "Skratta lite igenkännande"? Eller är det någon sorts humor som folk förväntas uppskatta? Jag gör det då inte. Det drar ner betyget rejält. Tyvärr.

52 towns in 52 weeks

Hej du som hittar boken!

Välkommen till bokens journal!
Var snäll och skriv en liten anteckning om var du hittade boken någonstans.

Välkommen hit till BookCrossing också!
Titta gärna runt lite på sidan BookCrossing.com.
Man behöver inte registrera någonting om man inte vill, och man kan vara helt anonym om man hittat en bok. Då står det bara "anonymous finder" (anonym upphittare) i bokens journalanteckning.
Jag tycker det är kul att vara medlem och jag tycker medlemskapet fungerar bra.
Man behöver inte registrera sig med sitt riktiga namn om man inte vill - det är böckerna som har huvudrollen! :-)
E-postadressen lämnas inte ut till någon! Jag har aldrig fått spam eller oönskad e-post på grund av bookcrossing.
Man väljer själv hur mycket kontakt man vill ha med andra genom forum och liknande.
Jag tycker BookCrossing har hittat ett riktigt bra fungerande system där man har alla möjligheter att vara "hemlig" eller social, vilket man nu trivs bäst med.
Undrar du något så skicka gärna ett PM - Personal message (personligt meddelande) till mig – Nordpirat.
Titta också gärna in på det skandinaviska forumet; det tycker jag är riktigt trevligt! :-)

http://www.bookcrossing.com/forum/31

Trevlig läsning!