"I Kairos fina kvarter lever Bodour ett stympat liv. Hennes make bedrar henne, själv arbetar hon med litteraturkritik i en korrupt omgivning. Och hur kunde hon som ung överge sin nyfödda dotter Zina?

Bodour är full av förakt över sitt meningslösa men privilegierade liv. Dottern Magiida är en besvikelse. Bodours enda flyktväg är romanen hon skriver på. Men pappersarken tycks försvinna ur den låsta skrivbordslådan är det hennes man som stjäl delar av romanen för att tysta henne?

Zina har trots sin uppväxt somgatubarn blivit en av Egyptens klarast lysande stjärnor, en sångerska som folket avgudar. Väninnan Magiida både fascineras och avundas henne, utan att ana att de är systrar.

Men Magiida är inte den enda sommissunnar Zina hennes framgång statens heliga män kan inte tolerera all uppmärksamhet som riktas mot henne, en enkel flicka som revolterar mot patriarkatet, bär sin mors namn utan att skämmas och går genom livet med högburet huvud.

'Den stulna romanen' gavs ut medan HosniMubarak ännu var president i Egypten.Den avslöjar unkenheten och förljugenheten i en diktatur, men visar också på styrkan hos de förtryckta.

Nawal El Saadawi har blivit något av en galjonsfigur för kvinnorörelsen i arabvärlden och har också suttit fängslad på grund av sitt författarskap."

Den här boken ger jag till en vän, hoppas du gillar den :) Jag har ett eget exemplar av boken som jag hoppas på att kunna läsa snart, kanske vi kan jämföra våra upplevelser av den då? Kram!!

Vi får höras när vi har läst den!

I början hade jag lite svårt att komma in i den här boken, men sedan blev den riktigt bra. Den skildrar vad som händer när människor låter rädsla styra deras liv, om det så är rädsla för diktaturens repression eller bara rädsla för att förlora sin privilegierade ställning eller för att tappa ansiktet. I ett samhälle där tystnad eller smicker tar över samtalet går människor långsamt under. Om den här boken lär oss något, är det vikten av att åtminstone vara sann mot sig själv. Den dagen vi inte längre vågar stå upp för vad vi tror på och vet är sant är våra liv inte värdiga och detta må gälla om vi så lever under en diktatur eller i ett mer öppet samhälle. Det märks även att författaren är engagerad i kvinnorörelsen. Tre kvinnor är huvudpersoner i boken och de utgör en konstrast mot varandra, inte minst i det förhållande de har till männen i det egyptiska samhället.