Förlagets beskrivning

Jag lades in på sjukhus för att en stor spricka öppnades i isflaket mellan mig och de andra människor jag såg glida iväg med sin värld över ett violblått hav där hammarhajar i tropisk frid simmade bredvid sälar och isbjörnar. Jag var ensam på isen. Det blev snöstorm och jag domnade och ville lägga mig ner och sova och skulle ha gjort det om inte främlingarna kommit med saxar och tygväskor fulla med löss och giftflaskor med röda etiketter och andra faror som jag inte känt till tidigare () Jag bytte min säkerhet mot fantasins glaspärlor.Så skriver Janet Frame i Ansikten i vattnet, den självutlämnande roman från 1961 som bygger på hennes egen mångåriga erfarenhet som intagen på olika nyzeeländska mentalsjukhus till följd av en felställd diagnos. En tid präglad av hundratals elchocker, hot om lobotomi, sträng disciplin och ständiga förödmjukelser. Men också en värld fylld av annorlunda känslor, tankar, syner, ljud och dofter som Janet Frame ger oss förtroendet att få uppleva. Det finns ändå solstänk i det svarta. Till sist blir det hennes okuvliga vilja att skriva som river murarna som omgett henne.

CONTROLLED RELEASE NOTES:

Till beson på fika!

Tack tack! :)

Jag tror att den här boken är väldigt intressant, men jag har inte lyckats skrapa ihop den energi som krävs av mig för att komma vidare.
Det är dags att den får resa vidare mot nya läsare!

Betty-bok på resa!

Betty VIII - beson 6 kom igår. En helt ny bekantskap för mig både vad gäller titel och författare. Så tänkte jag skriva, men så plingade en liten klocka, och visst har jag läst en bok av Janet Frame tidigare "Doftande trädgårdar för blinda". Den gjorde stort intryck på mig så nu ser jag fram emot att läsa den här.

Stort tack, beson och vinkevink till dig Panzeranzi!

Stark berättelse, ibland nästan outhärdlig, rörande, berörande, men med ljusa inslag och skriven med ett vackert språk.
Läs den!

Den som väntar väntar ibland alldeles för länge.
Tack för ditt tålamod!

Tack för denna överraskning! Av journalerna att döma är det riktigt spännande vad som ska möta mig.
edit 24/2 2022 Jag började läsa igår kväll. Idag utbröt krig i Europa, jag får skingra mina tankar om Ukrainabornas hemska upplevelser med att läsa ikväll igen.

Minnet är bra men kort som en säger. Jovisst kände jag igen alltihop men var inte säker ändå. Jag sökte på titeln och hittar att jag läste boken i februari 2010 och så här skrev jag då. Jag håller med mig själv om det jag skrev och lovar att läsa minst en till av henne.
Inklistrat:
”edit 26 feb. 2010. Nu har jag läst och den här boken är inte en dokumentär som man kan tro. Janet Frame har även skrivit om sitt liv och den skildringen är troligen värre.Verkligheten brukar överträffa dikten. "En ängel vid mitt bord" är självbiografisk och kom ut 1996.

"Mot ännu en sommar" skrev Janet Frame 1963 om sin barndom men ville inte ge ut den. Den har getts ut efter hennes död. ”

En mycket välskriven skildring från olika avdelningar på ett mentalsjukhus i Nya Zeeland. I förordet skriver hon
”Trots att den här boken är skriven i dokumentär form är det en fiktiv berättelse. Ingen av personerna, inklusive Istina Mavet, har någon motsvarighet i verkligheten.

Boken ska skickas till Vilda

Håll till godo!

Framme hos mig!

Viktig, smärtsam och välskriven. Tyvärr sannolikt nära den verklighet många med psykistrisk sjukdom fått genomleva. Är vi bättre nu på att vårda och värna de som drabbas? Hoppas men inte alltid så säker.