491
1 journaler for this copy...
utkom 1962 inbunden bok med röda pärmar
Den här boken stod kvar på mina föräldrars bokhylla när de gick bort. Pappa var intresserad av den pågående samhällsdebatten.
Den här boken stod kvar på mina föräldrars bokhylla när de gick bort. Pappa var intresserad av den pågående samhällsdebatten.
Jag tror inte att jag läste hela boken när jag var ung men nu tog jag igen det. Det är en samhällskritisk skildring. Av olika beteenden som ungdomarna har känns de igen idag men med en stor skillnad, de använder inte skjutningar.
Boken är helt modern vad det gäller den debatterade eventuella "dom"-reformen Här används ordet dom rakt igenom hela berättelsen.
Boken kommer att vara PC men kan lånas ut om någon vill.
kopierat från internet:
Lars Roland Görling, född 23 augusti 1931 i Högalids församling i Stockholm, död 31 juli 1966 genom självmord i Järna, då skriven i Adolf Fredriks församling i Stockholm, var en svensk författare, regissör och manusförfattare.
Görling fick stor uppmärksamhet efter Vilgot Sjömans filmatisering av hans roman 491. På grund av filmens starka sexuella scener väckte den en häftig censurdebatt.
Görling tog sitt liv i sin sommarstuga 1966. Han är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.
Lars R Görling, urn:sbl:13454, Svenskt biografiskt lexikon (art av Madeleine Gustafsson), hämtad 2023-03-24.
Boken är helt modern vad det gäller den debatterade eventuella "dom"-reformen Här används ordet dom rakt igenom hela berättelsen.
Boken kommer att vara PC men kan lånas ut om någon vill.
kopierat från internet:
Lars Roland Görling, född 23 augusti 1931 i Högalids församling i Stockholm, död 31 juli 1966 genom självmord i Järna, då skriven i Adolf Fredriks församling i Stockholm, var en svensk författare, regissör och manusförfattare.
Görling fick stor uppmärksamhet efter Vilgot Sjömans filmatisering av hans roman 491. På grund av filmens starka sexuella scener väckte den en häftig censurdebatt.
Görling tog sitt liv i sin sommarstuga 1966. Han är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.
Lars R Görling, urn:sbl:13454, Svenskt biografiskt lexikon (art av Madeleine Gustafsson), hämtad 2023-03-24.
Bokens förord:
491 är en titel som förbryllar. Förklaringen finns dock i bokens motto, hämtat ur Bibeln. Man skall förlåta inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. Författaren menar nu att skildra en situation där t.o.m. denna siffra överskrids - där man inte formellt kan begära ytterligare förlåtelse.
Handlingen i berättelsen gestaltar denna åsikt på ett osedvanligt kraftfullt och upprörande sätt. Miljön är Stockholm i början av 1950-talet med centrum i en gammal våning i Klara, där en social institution hyr in ett antal vilsekomna ynglingar. Berättelsen börjar bedrägligt lugnt med att lyan och dess invånare presenteras. Så småningom stegras tempot. Ynglingarna vecklas in i allt våldsammare händelser allteftersom deras protester mot samhället och de oförstående beskyddarna växer. Det blir trassel med bilar, det blir meningslösa våldsdåd och ett par skakande sexuella intermezzon, det blir ett fruktansvärt uppträde på en båt i hamnen där de försöker köpa sprit, och till sist utmynnar verksamheten på hemmet i anarki.
Lars Görlings bok är en läsning med mycket starka kryddor. Men bokens konstnärliga förtjänster är ovedersägliga och dess moraliska ärende klart. Den är en anklagelse sådan som man knappast tidigare sett i svensk litteratur. Utan att uttala några direkta förebråelser är den genom sin handling en flammande protest mot känslokall formalism och brist på förståelse. Det är en fruktansvärd bok, en oemotståndlig bok, en bok som mycket väl kan komma att räknas till 1960-talets viktigaste.
491 är en titel som förbryllar. Förklaringen finns dock i bokens motto, hämtat ur Bibeln. Man skall förlåta inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. Författaren menar nu att skildra en situation där t.o.m. denna siffra överskrids - där man inte formellt kan begära ytterligare förlåtelse.
Handlingen i berättelsen gestaltar denna åsikt på ett osedvanligt kraftfullt och upprörande sätt. Miljön är Stockholm i början av 1950-talet med centrum i en gammal våning i Klara, där en social institution hyr in ett antal vilsekomna ynglingar. Berättelsen börjar bedrägligt lugnt med att lyan och dess invånare presenteras. Så småningom stegras tempot. Ynglingarna vecklas in i allt våldsammare händelser allteftersom deras protester mot samhället och de oförstående beskyddarna växer. Det blir trassel med bilar, det blir meningslösa våldsdåd och ett par skakande sexuella intermezzon, det blir ett fruktansvärt uppträde på en båt i hamnen där de försöker köpa sprit, och till sist utmynnar verksamheten på hemmet i anarki.
Lars Görlings bok är en läsning med mycket starka kryddor. Men bokens konstnärliga förtjänster är ovedersägliga och dess moraliska ärende klart. Den är en anklagelse sådan som man knappast tidigare sett i svensk litteratur. Utan att uttala några direkta förebråelser är den genom sin handling en flammande protest mot känslokall formalism och brist på förståelse. Det är en fruktansvärd bok, en oemotståndlig bok, en bok som mycket väl kan komma att räknas till 1960-talets viktigaste.