Plundring svält förgiftning
1 journaler for this copy...
Bok från min pappas bokhylla. Liten pocket som gavs ut 1968. Den är PC
Hans Palmstierna
Kemist
Bildresultat för Hans Palmstierna
BeskrivningHans Allan Kule Palmstierna, född 7 april 1926 i Stockholm, död 28 maj 1975 i Sundbybergs församling, var en svensk friherre, kemist och miljödebattör. Hans Palmstierna var en av de första i Sverige som skrev om klimatproblemen, i boken Plundring, svält, förgiftning 1967. Wikipedia
Född: 7 april 1926
Död: 28 maj 1975
Böcker: Besinning, Bedrohte Umwelt, Unsere geplünderte Welt
Hans Palmstierna
Kemist
Bildresultat för Hans Palmstierna
BeskrivningHans Allan Kule Palmstierna, född 7 april 1926 i Stockholm, död 28 maj 1975 i Sundbybergs församling, var en svensk friherre, kemist och miljödebattör. Hans Palmstierna var en av de första i Sverige som skrev om klimatproblemen, i boken Plundring, svält, förgiftning 1967. Wikipedia
Född: 7 april 1926
Död: 28 maj 1975
Böcker: Besinning, Bedrohte Umwelt, Unsere geplünderte Welt
Klimathotet
David Larsson Heidenblad:
Boken som fick oss att sluta strunta i miljön
För 50 år sedan utkom Hans Palmstiernas ”Plundring, svält, förgiftning”, som visade att miljöproblemen var universella och sammanlänkade med varandra. Tillsammans med nya rön om sura regn och debatten om kvicksilvret i insjöfisken kom den att innebära miljömedvetandets genombrott i Sverige.
Under strecket
David Larsson Heidenblad
Publicerad 2017-10-23
Följ skribent Följer skribent
Stäng
Dela artikeln:
Boken som fick oss att sluta strunta i miljön
Hans Palmstierna (1925–1975) var docent i kemi och arbetade som laborator vid Karolinska institutet.
Denna höst är det 50 år sedan Hans Palmstierna gav ut debattboken ”Plundring, svält, förgiftning” (1967). Den kom att få ett enormt genomslag i sin samtid och väckte människor till insikt om att en global miljökris hotade mänsklighetens överlevnad. Palmstierna blev den första riktigt stora och inflytelserika miljödebattören i Sverige. När han gick bort i en drunkningsolycka 1975 framhölls det att det var han som ”väckte vårt medvetande” och ”verkligen fick fart på miljödebatten”.
Välkomsterbjudande!
David Larsson Heidenblad:
Boken som fick oss att sluta strunta i miljön
För 50 år sedan utkom Hans Palmstiernas ”Plundring, svält, förgiftning”, som visade att miljöproblemen var universella och sammanlänkade med varandra. Tillsammans med nya rön om sura regn och debatten om kvicksilvret i insjöfisken kom den att innebära miljömedvetandets genombrott i Sverige.
Under strecket
David Larsson Heidenblad
Publicerad 2017-10-23
Följ skribent Följer skribent
Stäng
Dela artikeln:
Boken som fick oss att sluta strunta i miljön
Hans Palmstierna (1925–1975) var docent i kemi och arbetade som laborator vid Karolinska institutet.
Denna höst är det 50 år sedan Hans Palmstierna gav ut debattboken ”Plundring, svält, förgiftning” (1967). Den kom att få ett enormt genomslag i sin samtid och väckte människor till insikt om att en global miljökris hotade mänsklighetens överlevnad. Palmstierna blev den första riktigt stora och inflytelserika miljödebattören i Sverige. När han gick bort i en drunkningsolycka 1975 framhölls det att det var han som ”väckte vårt medvetande” och ”verkligen fick fart på miljödebatten”.
Välkomsterbjudande!
Från Wikipedia:
Hans Palmstierna var en av de första i Sverige som skrev om klimatproblemen, i boken Plundring, svält, förgiftning 1967.[källa behövs] Hans vetenskapliga gärning föll inom ämnet bakteriologisk biokemi. Han var son till överläkaren Kule Palmstierna och Vera Harriette Maria Herzog, sonson till Erik Palmstierna och bror till Gunilla Palmstierna-Weiss. Sedan han 1944 tagit studentexamen i Harderwijk i Nederländerna, tog han ytterligare en studentexamen i Stockholm 1946. Han inskrevs vid Karolinska institutet (KI) 1947, där han skulle stanna i tjugo år, senare som forskare. År 1950 blev han medicine kandidat, och hade då sedan ett år tjänst som amanuens och assistent vid kemiska institutet. År 1954 blev han biträdande lärare i kemi.
Han disputerade den 10 november 1956 med sin avhandling Studies on a glycogen-like polysaccharide in Escherichia coli B,[3] om egenskaper hos tarmbakterien Escherichia coli. Året därefter blev han docent och chef för kemiska avdelningen vid bakteriologiska institutet. Sedan han haft olika tjänster vid KI, blev han 1962 värvad som föredragande vid Försvarets sjukvårdsstyrelse i frågor gällande biologisk krigföring, och hamnade 1963 som konsult vid Försvarets forskningsanstalt. 1968 lämnade Palmstierna försvaret för Statens naturvårdsverk, och blev därefter anlitad som expert i miljöfrågor och utredningar om havsmiljön.
Den senare omsvängningen skedde efter att Palmstierna 1967 utkom med den populärvetenskapliga boken Plundring, svält, förgiftning som handlar om miljösituationen och jordens resurser, samt om människans skuld till miljöproblemen. Palmstierna menade att grundorsaken var befolkningsökningen (jämför malthusianism). Om människan skulle föröka sig snabbare än naturen hinner rena sig från den nedsmutsning som människan ger, skulle livets grundförutsättningar sättas ur spel, hävdade Palmstierna. Palmstierna förordade därför samverkan mellan länder genom FN, och ställde sig kritisk till privata finansiärer av forskningen.
År 1972 utkom han med boken Besinning, där han menade att miljöproblemen kom från industrin.
För sin uppfattning att miljöproblemen endast löstes genom statligt ingripande, blev Palmstierna skarpt kritiserad av redaktionen för Svensk tidskrift 1971. Vidare kritiserades hans samarbete med den socialdemokratiska regeringen, att han öppet hävdade att arbetarbarn var bättre forskare för att de var mer etiska, samt att han påstod att svenska forskare var köpta av näringslivet för att smussla undan forskningsrön om hälsopåverkan.[4]
Hans Palmstierna var pådrivande angående införande av screening efter PKU hos nyfödda och debatterade saken i pressen med framgång. En begränsad screening efter PKU infördes under Palmstierna 1965, finansierad av Scoutrörelsen och Solstickan. Han införde dessutom screening efter galaktosemi. Detta blev startskottet för PKU-registret.[5]
Han var från 1953 gift med skulptören Lena Jovinge (1928–2011), dotter till Torsten Jovinge och Stella Falkner. Hans Palmstierna omkom 1975 i en drunkningsolycka. Han är gravsatt i minneslunden på Sundbybergs begravningsplats.[6]
Hans Palmstierna var en av de första i Sverige som skrev om klimatproblemen, i boken Plundring, svält, förgiftning 1967.[källa behövs] Hans vetenskapliga gärning föll inom ämnet bakteriologisk biokemi. Han var son till överläkaren Kule Palmstierna och Vera Harriette Maria Herzog, sonson till Erik Palmstierna och bror till Gunilla Palmstierna-Weiss. Sedan han 1944 tagit studentexamen i Harderwijk i Nederländerna, tog han ytterligare en studentexamen i Stockholm 1946. Han inskrevs vid Karolinska institutet (KI) 1947, där han skulle stanna i tjugo år, senare som forskare. År 1950 blev han medicine kandidat, och hade då sedan ett år tjänst som amanuens och assistent vid kemiska institutet. År 1954 blev han biträdande lärare i kemi.
Han disputerade den 10 november 1956 med sin avhandling Studies on a glycogen-like polysaccharide in Escherichia coli B,[3] om egenskaper hos tarmbakterien Escherichia coli. Året därefter blev han docent och chef för kemiska avdelningen vid bakteriologiska institutet. Sedan han haft olika tjänster vid KI, blev han 1962 värvad som föredragande vid Försvarets sjukvårdsstyrelse i frågor gällande biologisk krigföring, och hamnade 1963 som konsult vid Försvarets forskningsanstalt. 1968 lämnade Palmstierna försvaret för Statens naturvårdsverk, och blev därefter anlitad som expert i miljöfrågor och utredningar om havsmiljön.
Den senare omsvängningen skedde efter att Palmstierna 1967 utkom med den populärvetenskapliga boken Plundring, svält, förgiftning som handlar om miljösituationen och jordens resurser, samt om människans skuld till miljöproblemen. Palmstierna menade att grundorsaken var befolkningsökningen (jämför malthusianism). Om människan skulle föröka sig snabbare än naturen hinner rena sig från den nedsmutsning som människan ger, skulle livets grundförutsättningar sättas ur spel, hävdade Palmstierna. Palmstierna förordade därför samverkan mellan länder genom FN, och ställde sig kritisk till privata finansiärer av forskningen.
År 1972 utkom han med boken Besinning, där han menade att miljöproblemen kom från industrin.
För sin uppfattning att miljöproblemen endast löstes genom statligt ingripande, blev Palmstierna skarpt kritiserad av redaktionen för Svensk tidskrift 1971. Vidare kritiserades hans samarbete med den socialdemokratiska regeringen, att han öppet hävdade att arbetarbarn var bättre forskare för att de var mer etiska, samt att han påstod att svenska forskare var köpta av näringslivet för att smussla undan forskningsrön om hälsopåverkan.[4]
Hans Palmstierna var pådrivande angående införande av screening efter PKU hos nyfödda och debatterade saken i pressen med framgång. En begränsad screening efter PKU infördes under Palmstierna 1965, finansierad av Scoutrörelsen och Solstickan. Han införde dessutom screening efter galaktosemi. Detta blev startskottet för PKU-registret.[5]
Han var från 1953 gift med skulptören Lena Jovinge (1928–2011), dotter till Torsten Jovinge och Stella Falkner. Hans Palmstierna omkom 1975 i en drunkningsolycka. Han är gravsatt i minneslunden på Sundbybergs begravningsplats.[6]
Varför läser jag den här boken nu och inte när den kom ut? Jag vet inte, jag var kanske inte mogen. Medan jag läste tänkte jag på min pappa och hans strävan att lära sig, göra rätt och påverka andra. Fick tankar om hur det kunde komma sig att jag inte lyssnade mer på honom. Sen tänkte jag på Gretas kamp för vår överlevnad och sist men inte minst funderade jag på mitt yrkesval.
